Tid: Torsdag 10 april 2014, kl. 15:00-17:00
Plats: C307, Södra huset, Frescati

Postseminarium följer efter föredraget i institutionens pentry.

Sammanfattning
I tecknade språk finns två identiska artikulatorer i form av de två händerna. Ett teckenspråk skulle i teorin kunna bestå av enbart enhandstecken, men i de teckenspråk vi känner till används både en- och tvåhandstecken. Distributionen av dessa har på såväl lexikal som diskursnivå visat sig vara jämnt fördelade (Nilsson 2007; Björkstrand 2008).

I den studie som presenteras här undersöktes tvåhandstecken i tre obesläktade teckenspråk: amerikanskt teckenspråk, israeliskt teckenspråk och svenskt teckenspråk. En inledande undersökning med tecken för 200 koncept tagna från en Swadeshlista för teckenspråk (Woll et al. 2010) visade att tvåhandstecken inte är slumpmässigt fördelade över de tre teckenspråken (Lepic et al. 2013).

Den fortsatta undersökningen syftade till att identifiera vilka semantiska särdrag som var gemensamma för de koncept som utgjordes av tvåhandstecken i de tre språken. En uppdelning i olika undergrupper gjordes, där samtliga har gemensamt att de uttrycker pluralitet/kvantitet – t.ex. att antal referenter i en händelse nödvändigtvis är minst två (t.ex. prototypiska transitiva eller reciproka handlingar), att ett objekt har flera mindre beståndsdelar, eller att en massa har en viss volym eller utsträckning i rummet.
Dessa kategorier stämmer överens med flera av de kategorier som identifierats för talat språk gällande exempelvis lexikal pluralitet (Wierzbicka 1988; Acquaviva 2008) och plurale tantum (Koptjevskaja-Tamm & Wälchli 2001). Efter att dessa kategorier identifierats testades de på ett annat teckenspråk, nämligen beduinteckenspråket i Al-Sayyid, och resultaten visar att koncept från våra semantiska kategorier ger en högre andel tvåhandstecken än slumpen även i detta obesläktade teckenspråk.

I en senare pilotstudie jämförde vi hörande, icke teckenspråkiga, personers gester (pantomim) med våra teckenspråksdata, och detta visade att kopplingen mellan semantik och användandet av två händer inte följer samma mönster i de hörandes gester som i teckenspråken.

Referenser

Acquaviva, Paolo. 2008. Lexical plurals. New York, NY: Oxford University Press.

Björkstrand, Thomas. 2008. Svenskt teckenspråkslexikon. Stockholm:
Avdelningen för teckenspråk, Institutionen för lingvistik, Stockholms universitet. http://www.ling.su.se/teckenspråkslexikon.

Koptjevskaja-Tamm, Maria & Bernhard Wälchli. 2001. The Circum-Baltic languages. In Östen Dahl & Maria Koptjevskaja-Tamm (eds.), Circum-Baltic languages. Volume 2: Grammar and typology, vol. 55, 615–750. Amsterdam/Philadelphia, PA: John Benjamins.

Lepic, Ryan, Gal Belsitzman, Carl Börstell & Wendy Sandler. 2013.

Motivation in two-handed signs: A cross-linguistic investigation of word forms. Poster presented at Theoretical Issues in Sign Language Linguistics 11 (TISLR’11), UCL, London, UK.

Nilsson, Anna-Lena. 2007. The non-dominant hand in a Swedish Sign Language discourse. In Myriam Vermeerbergen, Lorraine Leeson & Onno Crasborn (eds.), Simultanteity in signed languages: Form and function. Current Issues in Linguistic Theory Volume 281, 163–185. Amsterdam/Philadelphia, PA: John Benjamins.

Wierzbicka, Anna. 1988. The semantics of grammar. The semantics of grammar. Amsterdam/Philadelphia, PA: John Benjamins.

Woll, Bencie, Onno Crasborn, Els van der Kooij, Johanna Mesch & Brita Bergman. 2010. Extended Swadesh list for signed languages.
http://www.let.ru.nl/sign-lang/echo/.


Hjärtligt välkomna!

Ljuba Veselinova