Bernhard Wälchli, professor i allmän språkvetenskap vid Institutionen för lingvistik, har fått anslag till ett treårigt projekt med titeln "Dynamiska uttryck för tillstånd: resultativkonstruktioners mångfald".

Totalt beviljat anslag: 3 378 000 kr

Projektbeskrivning

Skeenden som uttrycks i mänskliga språk kan indelas i tillstånd och aktiviteter. Tillstånd utmärks genom det att allt förblir som det har varit: ingenting förändras. Exempel är: Jag vet, Jag är rädd, Jag är trött. Tillstånd är dock ofta resultat av en tidigare förändring och talare har en tendens att uttrycka tillstånd inte som de är utan som de har uppstått. T ex säger man ibland Jag fick veta, Jag blev rädd, och Jag har tröttnat och även om man måste beskriva tillstånd där man inte vet hur de har uppstått använder man ofta resultativa konstruktioner. Svenskar som fick beskriva bilder sa t ex Lampan sitter fastklämd i bokhyllan, Telefonluren är pålagd, Spegeln är lutad mot väggen och Pappret är uppspikat på väggen. Språk skiljer sig i fråga om i vilka kontexter resultativa uttryck används, hur ofta de förekommer och i vilken utsträckning talaren har ett val bland olika konstruktioner. När det gäller rumsförhållanden använder svenska resultativer i begränsad utsträckning jämfört med många andra språk, där man till exempel kan säga något som "Nyckeln har placerats/förts in i låset" för ´Nyckeln sitter i låset´. Resultativkonstruktioner spelar en viktig roll i språkets arkitektur därför att de står mellan grammatik och lexikon (ord). De är också viktiga för att förstå hur grammatiska kategorier förändras, därför att de ofta liknar passiv-, perfekt-, och progressivkonstruktioner och man har visat att dessa konstruktioner ofta utvecklas ur resultativer. Å andra sidan är resultativer viktiga även för utvecklingen av lexikala verb. Uttryck för tillstånd, särskilt positionsverb som sitta, stå, ligga, har utvecklats ur dynamiska uttryck i många språk, inklusive svenska.

Projektet undersöker hur ursprungligen dynamiska uttryck i världens språk sprider sig till uttryck för tillstånd i en undersökning av 50 språk från alla kontinenter. Syftet är att dokumentera språkens diversitet. I europeiska språk t ex är det vanligt att använda particip som fastklämd, lutad i resultativa uttryck, men en stor del av världens språk saknar particip. Genom tidigare språktypologiska undersökningar har man en viss överblick över hur språk i Eurasien bildar resultativer, däremot vet man jämförelsevis litet om resultativkonstruktioner på andra kontinenter därför att resultativer råkar vara en kategori som inte har uppmärksammats i någon större utsträckning i lingvistiskt fältarbete under senare tid. Resultativa uttryck är därför en stor utmaning för språktypologins metodik när det gäller datainsamling.

Metoden som används i projektet är att samtidigt använda flera olika typer av data: referensgrammatikor, ett bildfrågeformulär, originaltexter samt enkäter till fältforskare. Resultativkonstruktioner är oftast polysema, dvs att de används samtidigt för att uttrycka många olika betydelser. Studier av polysemimönster ger en god infallsvinkel i semantisk forskning för att förstå hur olika betydelser hänger ihop både i språksystemet och i språkutvecklingen. Men det är också en stor utmaning för språkteorin att beskriva en kategorityp som nästan aldrig förekommer i ren form utan tillsats av andra funktioner. Det har att göra med att språk är i hög grad polyfunktionella. När vi pratar om tillstånd och resultat är vi oftast intresserade att samtidigt uttrycka om en situation ser ut som vi önskar eller inte, om det är något tillfälligt eller snarare något permanent, och om en situation är under kontroll eller kaotisk.

Även om forskningen framförallt är inriktad mot språkets struktur, är den betydelsefull för att nå en bättre generell förståelse av mänsklig kognition. Stämmer det, som några forskare hävdar, att vi prioriterar dynamiska företeelser framför stationära? När vi pratar om situationer vi ser är vi mycket selektiva och verbaliserar bara ett fåtal av de drag som finns i bilden. Å andra sidan innebär det vi säger om det vi ser också mycket som inte finns med i själva bilden. Vi måste välja ett perspektiv - kognitiva lingvister kallar det för "construal" - och vi jämför situationen vi ser med andra situationer vi har varit konfronterade med tidigare och vilka kulturell betydelse vi känner till. På det sätt ger forskning om resultativkonstruktioner i olika språk möjlighet att undersöka i hur stor utsträckning kulturella aspekter tränger in i språklig kognition.