Ljuba Veselinova, docent i allmän språkvetenskap vid Institutionen för lingvistik
Ljuba Veselinova, docent i allmän språkvetenskap vid Institutionen för lingvistik

Ljuba Veselinova är docent i allmän språkvetenskap vid Institutionen för lingvistik. Det kommande projektet berör två stora forskningsämnen: tempus-aspekt-distinktioner under negation och hur talarens förväntningar inkorporeras i grammatisk struktur. Med det här projektet avser hon att belysa just dessa ämnen genom att titta på en specifik distinktion som handlar om att skilja en negation av en handling utan någon förväntan för dess vidare realisering åt från en negation där sådan förväntan finns. Finansieringen av Ljuba Veselinovas projekt gäller i tre år med start januari 2017.

Konkurrensen om projektbidragen från Vetenskapsrådet var hård, av 1098 inkomna ansökningar beviljades 126, vilket innebär att endast 10,1% av ansökningarna godkändes.

Beskrivning av det kommande projektet "Förväntningar som grammatikskapande faktor: på spaning efter länken mellan tempus-aspekt och negation"
Detta arbete berör två stora forskningsämnen: tempus-aspekt distinktioner under negation och hur talarens förväntningar inkorporeras i grammatisk struktur. Hittills har forskare observerat att i negerade satser tenderar språk att ha färre tempus-aspekt distinktioner än i positiva satser. Detta är dock föga studerat. Dessutom brukar man glömma att tempus-aspekt distinktioner kan vara specifika för negativa satser och behöver inte alls motsvara dem man har i positiva satser. Med det här projektet avser jag att belysa just dessa ämnen genom att titta på en specifik distinktion som är tydligen vanlig i många språk men har hittills ignorerats. Den handlar om att skilja åt negation av en handling utan någon förväntan för dess vidare realisering från negation där sådan förväntan finns. Denna distinktion uttrycks optionellt i många europeiska språk genom att man lägger till en adverbial som inte än i en sats. I många andra språk i världen är denna distinktion av mer kategorisk karaktär. Den uttrycks obligatoriskt i sådana språk precis som tempus måste uttryckas för verb i svenska. Den illustreras i (1) nedan med data från indonesiska. För att ange att någonting har inte hänt använder man tiada/tidak, se (1a); för att ange att någonting har inte hänt än men kan komma att realiseras använder man belum, se (1b).

(1) Indonesiska (Austronesiskt, malayo-polynesiskt)
a.    aku    tiada    berkata    begitu
      jag    NEG    säga    sådär
      ‘Jag sade inte detta’
b.    mereka    belum    berangkat
      de    inte.än    avgå
      ‘De har inte gått än’
c.    Mereka    sudah    lama    kawin,    tetapi    belum    punya    anak
      de    perfekt    lång    gifta    men    inte.än    har    barn
      ‘De har varit gifta länge men de har inga barn än’

Partikeln belum ersätter negationspartiklen tiada; vidare kan den inte kombineras med perfektmarkören sudah utan innefattar dess betydelse också, cf. (1c) ovan. Sålunda konstaterar man att under negation har man en tempuskategori som inte finns i den positiva domänen. I brist på bättre benämning kallar jag partikeln belum för inte-än gram för att markera dess obligatoriska, grammatiska karaktär.

Förutom i indonesiska och närbesläktade språk finns inte-än grams i många andra språk i världen  som t ex i bantuspråken i Afrika, i turkospråk i södra Sibirien, i otomangiska språk i Mexiko. Man bör också nämna att de förekommer också i icke-standard varianter av europeiska språk, inte minst i svenska, i synnerhet i skelleftemål, se (2) nedan

(2) Skelleftemål (Västerbotten-svenska)
a.    i    hɶ        eint    skrive    breve
      jag    har        inte    skrivit    brevet
    ‘Jag har inte skrivit brevet’
b.    i    hɶ        o-skrive    breve
      jag    har        o-skrivit    letter
    ‘Jag har inte skrivit brevet än’

Precis som i indonesiska, i skelleftemål skiljer man åt vanlig negation med eint från negation med förväntan på realisering. För att uttrycka den senare prefigerar man verbets supinum form med det negativa prefixet o-. Skelleftemål har sålunda två olika negationmarkörer, eint ’negation’ gentemot ha o-verb.supinum ’negation med förväntan’.

Företeelsen nämns ofta i språkbeskrivningar men än så länge har vi ingen systematisk översikt av förekomsten av inte-än grams i världens språk. Deras funktioner och uppkomst är också oklara. Detta projekt avser är belysa just dessa frågor. Genom att välja språk från olika språkfamiljer och världsdelar kommer jag att få en sannolik bild om var i världen denna företeelse förekommer; detta har jag redan delvis uppnått genom mitt pilotstudium. Vidare genom att göra detaljerade studier över språkfamiljer där företeelsen finns kommer jag att kunna bedriva historiska-komparativa studier och formulera hypoteser för hur inte-än grams utvecklas. Till slut, genom att använda mig av frågeformulär samt titta i textkorpora kommer att jag kunna beskriva funktionerna av dessa föga studerade grammatiska markörer.

Företeelsen är viktig att studera av flera anledningar. Den är väldigt utspridd i världens språk; i mitt pilotstudium har jag kunnat lokalisera den i en tredje del av ett språksampel som består av 81 obesläktade språk i olika världsdelar. Detta visar att inte-än grams är ett stabilt tvärspråkligt fenomen. Inte-än grams har temporal, negativ och pragmatisk komponent i sin betydelse. Den senare är särskilt tydlig i o m att den uttrycker talarens förväntningar för den möjliga realiseringen av en orealiserad handling. Ett studium av hur denna kategori blir till bidrar enormt till vår förståelse om hur pragmatiska faktorer verkar direkt vid uppkomsten av abstrakt grammatisk struktur. Dessutom får vi en insikt om tempus-aspekt distinktioner som är specifika till negation, något som är hittills föga studerat.