Viola Broström

10:40-12:04
1. En hopplös tös
Ofta försvann Viola i skogen. Hennes bror sökte efter henne, men han kunde inte hitta henne. När det led mot kvällen, gick hon själv hem. Hon kände igen området. Hon var så hungrig att hon åt många smörgåsar. Hennes bror tyckte att Viola var hopplös.

En dag satt hon på en tågräls. På banvallen fanns vackra blanka märkliga skiffer, för det låg en rik gruva i Vintjärn. Hon roade sig med att plocka upp skiffer och låtsades att det var pengar. Precis då kom ett tåg bakom henne, men hon hörde ju inte. Hennes syster Mia blev förskräckt över att få se henne framför tåget. Hon räddade henne och ställde henne utanför järnvägsspåret. Som tur var hade tåget stannat och lokföraren fick en förklaring att Viola var döv. Efter denna händelse bestämde lokföraren sig för att hålla utkik varje gång om hon fanns i närheten när tåget körde förbi. Hennes hem låg nära järnvägen, berättade hon.

12:07-13:00
2. En koskälla
Violas äldre bror köpte en koskälla åt henne och hon blev glad över den. Koskällan hängdes runt halsen på henne. Hon var så påhittig och låtsades att hon var en ko och råmade. En dag gick hon långt in i skogen med en klok kanin. Hon lekte med den i tysthet. Hennes bror och andra syskon hittade henne ändå. Nu började hon undra hur de kunde hitta henne. Hennes syster Svea förklarade för henne genom att peka ut en koskälla dinglande, som gjorde att den hördes. Nu förstod hon, hon lämnade den ifrån sig. En envis och hopplös flicka, berättade hon.

00:58-03:02
3. Skolstarten
På hennes tid fanns inga bilar i byn Vintjärn. Första gången Viola såg ett tåg var när hon åkte till skolan. Det var en upplevelse för henne att åka tåg. Hon och hennes mamma kom fram till Ocklebo och steg av. Sedan gick de på ett kafé och drack kaffe. Det kom en pojke med sin mustaschprydde far. De hade åkt med hästvagn. De hälsade på varandra. Pojken tecknade till Viola: "Är du döv?". Hon visste inte vad det var och bara nickade.

Efteråt fortsatte de till Gävle med tåg. Hennes syster mötte dem och de gick hem till henne. Hon hade två hörande pojkar. Hon bjöd dem på middag och jordgubbar som efterrätt. De visade Viola en blunddocka. En sådan docka hade hon inte hemma. Hon tyckte att det var roligt att vagga dockan. Samma kväll åkte de spårvagn till skolan. Hon blev skrämd när hon såg en ofantligt stor skola. Rektorn Aurell mötte dem och hälsade dem välkomna. Efteråt gick de upp till rektorsexpeditionen.

03:29-04:20
4. En pojke i klädkistan
Efter att ha varit på expeditionen följde Viola med vårdpersonalen ner till syslöjdsalen. Där fanns många döva barn. De fick en nummeretikett, som sattes på bröstet. Hon mindes nummer 53. Där såg hon en pojke komma med sin mor. När modern skulle lämna honom, blev han ledsen. Men modern hade bråttom för att hinna med sitt tåg, så personalen blev tvungen att sätta pojken ner i klädkistan, som låstes. Det hördes sparkar och skrik. När de öppnade kistan, rusade han vilt i väg. Men han blev tillfångatagen av en vaktmästare. Denna situation väckte förundran hos Viola.

21:25-23:11
5. På rymmen

Det var år 1925, då Viola började gå i skolan igen. Dagen därpå rymde hon, eftersom hon längtade efter sin mamma så mycket. Hon gick ut till spårvagnen. Hon hade aldrig åkt med spårvagn ensam. Hon chansade på att ta en spårvagn, som gick i samma riktning, som när hennes syster följt med henne tillbaka till skolan tidigare. På måfå gick hon av vid en hållplats. Sedan gick hon vidare.

Som tur var kände hon igen platsen, där hennes syster bodde. Hon gick upp för trappan till systerns våning. Ringknappen satt för högt, så hon stod på tå och ringde på dörren. Nu öppnades dörren. Det var hennes syster som öppnade dörren och hon blev förskräckt och såg efter om någon var med henne. Nej, Viola åkte faktiskt dit ensam. Systern släppte in henne i lägenheten och meddelade sina pojkar att Viola var på besök. Hon lekte med pojkarna ute på gården bakom huset.

Till sist åt hon en fin middag och jordgubbar med vispgrädde, så hon blev mätt. Systern måste följa med henne tillbaka till skolan och hade ringt till skolan och talat om att Viola fanns hemma hos henne. Rektorn Aurell blev förvånad över hur Viola kunde hitta vägen hem till sin syster. Systern sade till henne att Viola måste stanna kvar i skolan så hon fann sig i detta. Så småningom försvann hemlängtan.

17:49-19:38
6. Fiskleverolja
Efter att ha blivit frisk och kommit tillbaka till skolan, vägde Viola bara 35 kg. Hon hade legat på sjukhuset och sjukhuspersonalen tvingade henne att dricka fiskleverolja. Det smakade äckligt, så hon hällde bort fiskleveroljan. Tyvärr fick en patient intill henne syn på henne och skvallrade för sjukhuspersonalen. Sjuksköterskan stod sen bredvid henne och höll ett öga på henne, medan Viola höll en äggkopp med fiskleverolja och väntade på att systern skulle gå iväg. Men sjuksystern stod kvar länge. Det var lika bra att dricka upp fiskleveroljan. Det smakade otroligt äckligt. Hon var tvungen att dricka det varje dag.

En natt blev hon så hungrig att hon kallade på personalen. De blev glada över att Viola började bli tjockare och kunde äta smörgås och dricka mjölk. När hon blev frisk, vägde hon nästan 50 kg, trodde hon. Det var många kilo i alla fall. När hon kom tillbaka till skolan, blev döva skolkamrater chockade över att hon blivit jättetjock, också i ansiktet och hade en dubbelhaka. Det fick hon stå ut med. Så småningom blev hon smalare. Hon måste dricka getmjölk. Det smakade också äckligt. Hon vägrade att dricka det, så hon fick komjölk istället. Till sist blev hon smalare ändå.