Ella Gardell

00:10-07:09
1. Skolstarten - Jullovet
Ella började skolan år 1921. Hennes mor sydde kläder och packade dem i en resväska. Ella tittade fundersamt på. Dagen därpå kom hennes farbror med sin bil på morgonen. Hennes föräldrar och hon åkte med honom till dövskolan i Lund. En vårdarinna skrev in henne i elevmatrikeln. Ella fick nummer 779. Nummer 779 och namnet Ella Jönsson sattes på bröstet. Många barn grät, vilket väckte förundran hos henne. De följde med vårdarinnan upp till sovsalen. Vårdaren visade Ella hennes säng. Hennes mor testade sängen och tyckte att madrassen var hård. Sedan somnade Ella och sov bra. Det gick bra.

Nästa morgon steg hon upp och gick ner till matsalen och fick varm välling med smörgåsar. Det var mitt i prick, hon kände sig hungrig. Då det var varmt och skönt ute på sensommaren lekte barnen på rastgården med tre lärare, bl. a. Malmlund och Hartman. Ella tittade på Anja och Ida, som kunde teckna, innan Ida kom till skolan, för hon hade en äldre döv bror. Dessa duktiga elever gick i A-klassen, så hon lekte med andra kamrater. En dag blev Ella sjuk och låg i sängen. Elna kom till henne och sade: "Jag läser och skriver". Då gick det upp för Ella att hon gick i skolan och då ville hon stiga upp. Men hon visste inte vilken klass hon skulle gå. Vårdarinnan visade henne till Hartmans klass. Där lärde hon sig att skriva med bokstaven T och skrev hela tiden med T. Efteråt lärde hon sig hur man uttalar bokstaven T.

Läraren Malmlund kom in i klassen med en pojke. Han talade med hennes lärare, därefter fick hon och pojken byta klasser. I Malmlunds klass skrev andra elever, men Ella låg efter och skrev av olika ord efter bilder: 'fat', 'tak' osv. Så småningom lärde hon sig att läsa frågorna och kunde skriva svar. Det gick bättre för henne så småningom.

Under jullovet åkte hon hem. Tidigt på morgonen steg hon upp och gick med sina väskor i mörkret. Det kändes ovant och hon kom fram till järnvägsstationen. Läraren Malmlund och skolbarnen åkte iväg med tåget. Skolbarnen steg av undan för undan, men Ella förstod inte det riktigt. Tåget kom fram till Hässleholm. Då var det hennes tur att stiga av. Hon blev glad över att få möta sin mor där. De fortsatte med ett annat tåg. Under färden tittade de tysta på varandra, tåget kom fram till järnvägsstationen i Broby, där hennes far mötte dem. Hon kände igen samhället.

När de kom fram till gården, träffade hon sina syskon, Judith, Wivi och lillebror. Hennes bror följde henne häck i häl hela tiden, så hon tecknade till honom: "Nyfiken". Han skrattade mycket. När hennes mor räknade med siffror, räknade Ella upp från 1 till 10 på talad svenska. Hennes mor blev så glad för hon talade bra. Under julfesten kom släktingar inbjudna till deras hem. Hennes mor berättade för dem att Ella kunde uttala siffror. Hon stod och talade tydligt och klart inför dem. Denna situation väckte förundran hos henne.

07:36-13:28
2. Roligt att sy och väva
Innan Ella lärde sig att stoppa både flickors och pojkars strumpor, hade hon lärt sig små slöjdsysslor på kindergarten. Hon minns att det var tråkigt att stoppa strumpor. Då var hon 12 år gammal. När Anna satt i vävstolen intill Ella, gick en varp av. Läraren Anna Albin lärde henne hur man knyter varpar. Men varpen gick sönder om och om igen. Till sist skällde läraren bara på henne. Ella tyckte synd om henne och höll utkik efter att läraren faktiskt var utom synhåll, då hon försökte hjälpa Anna att knyta varpar. Men läraren kom tillbaka överraskande och då blev Ella rädd. Men läraren lät henne stanna kvar och lära sig att knyta varpar och väva brunt tyg till kläder.

En dag blev eleven Klara tillsagd av läraren Anna Albin att gå till vävstolen och att lära Ella att lägga nya varpar med ett nytt gult mönster. Det var roligt att väva, hon blev van så småningom. Det blev gardiner till fönstren i dövskolan.

Innan hon blev färdig med vävning, ville hon lära sig att sy kläder. Det var verkligen roligt att sy en konfirmationsklänning. Det började med att sy vita skjortor åt 20 pojkar och klänningar åt 9 flickor i Ellas årskurs. Flickorna hade mycket att göra med att sy både för hand och på maskin. De, som hade varit flitigast var Ida, Dagny och hon själv, berättade Ella. Det var fina svarta konfirmationsklänningar.

Från början skulle de välja tyg till en konfirmationsklänning tillsammans med sömmerskan Anna Persson och rektor Bergqvist. Rektorn hade tyckt att klänningen hellre skulle vara vit, för det var så vackert. Tidigare brukade det alltid vara svarta klänningar. Rektorn tyckte därför att en vit klänning var som ett nytt mode. Sömmerskan tyckte däremot att en svart klänning var mest praktisk, den kunde man använda i alla sammanhang. Flickorna var på samma linje som sömmerskan och valde själva ett tyg i dyrbar och bra kvalité. Rektorn gick med på detta. Ella berättade att hon inte ångrade att välja det, hon har länge haft en gammal klänning kvar hemma.

Den klänningen har nu överlämnats tillbaka till dövskolan i Lund och hänger på ett museum där. Någon på skolan hade frågat efter en konfirmationsklänning från förr i tiden och lyckats att få tag i en genom Ella. Hon berättade att hon hade använt den. När den inte var modern längre, ändrade hon den. Hennes dotter fick den. Ella bestämde sig för att inget av klänningen skulle få klippas bort, så ärmarna kortades av varsamt utan att ha klippts bort. Sedan hängde klänningen gömd i förrådet. En dag häromåret hade en lärare i dövskolan i Lund frågat om Ella hade sin klänning kvar och bad om att få den. Efteråt tog hon fram klänningen ur gömmorna och sprättade upp en del sömmar i klänningen och ändrade tillbaka till det ursprungliga. Nu blev klänningen sig lik från förr med undantag av en spetskrage. Ella försökte få tag i en likadan och hittade en gammal krage genom sin faster, hon sydde fast den på sin klänning. Hon bad sin son, som var dövlärare i Lund, om att överlämna den till skolan. Hon fick ett tackkort från skolan att de blev glada över klänningen. Det stod i en artikel om skolmuséet i SDR-Kontakt och klänningen syntes på bilden. Hon kände sig stolt, för klänningen var ännu fin och hel.

21:29-24:02
3. Fosterhemmet
Ella bodde tidigare på ett fosterhem med Dagny Sjögren. När skolan började på hösten igen, flyttade hon till ett annat fosterhem med sin syster Judith. Fostertanten var snäll och bra och hade två söner. En dag fick Ella ett brev med pengar från sin mor. Sedeln låg gömd i en byrålåda.

När hon hade gymnastik ute på gården, fick hon syn på sin fostermor som gick förbi och steg in i skolan. Efter en stund gick hon ut. Rektor Bergqvist öppnade ett fönster och ropade efter vaktmästare Anders Persson att komma till honom. Strax efter gick vaktmästaren fram till gymnastikläraren Ebba Schöld och en annan lärare och pratade med dem. De vände blickarna mot henne. Då undrade Ella varför de pratade om henne. Gymnastikläraren frågade henne hur många kor och hästar hennes far hade. Hon svarade att det var 15 kor och 5 hästar, hon grubblade över vad hon menade med denna fråga.

Efter lektionen gick hon in i klassen med lärare Lundberg. Han ställde en fråga om hon tagit pengar och hon förklarade för honom att hon fått brevet med pengar. Nu förstod hon vad det rörde sig om. Efteråt gick hon hem till fosterhemmet. När de hade middag, vägrade hon se på sin fostermor och var bara inställd på att äta sin mat. Sedan såg hon efter om pengarna låg kvar i byrålådan. Det gjorde de faktiskt. Nu brydde hon sig inte om det längre och var tillfredsställd med att skolpersonalen var snäll mot henne.