Beror koncept i vår hjärna på det språk vi talar?

Guillermo Montero Melis Photo: Arantxa Hurtado Angé
Guillermo Montero-Melis Photo: Arantxa Hurtado Angé

En central fråga för kognitionsvetenskapen är om och i vilken utsträckning människans förståelse av världen beror på språket, i synnerhet om våra koncept formas av det språk vi talar. Guillermo Montero-Melis har beviljats 3,15 miljoner kronor för att forska kring om koncept i hjärnan beror på det språk vi talar.

Språk kan påverka vitt skilda kognitiva processer

Vissa språk har en bred repertoar av ord för att prata om rörelse (t.ex. skynda, jäkta, rusa, flänga) medan andra har betydligt färre rörelseord (på spanska skulle man använda apresurarse för alla dessa svenska verb). Vilken relation finns då mellan de ord vi använder för att beskriva världen och de koncept vi använder för att förstå och se på världen?

En extrem hypotes är att språk är ett självständigt system som inte kan påverka vår uppfattning av verkligheten: alla människor ser världen på samma sätt oavsett språkliga skillnader. En annan extrem hypotes är att vårt tänkande tvärtom bestäms av språket: vi kan inte tänka något som inte kan uttryckas i vårt språk. Det råder numera samförstånd kring att båda dessa ytterligheter är orimliga: Växelverkan mellan språk och tanke är komplex och kan inte besvaras som en enkel ja-eller-nej fråga. Studier har visat att språk kan påverka vitt skilda kognitiva processer: Vi är snabbare att skilja mellan färgtoner om vårt språk har olika termer för dem; vi riktar mer uppmärksamhet på företeelser som vi regelbundet uttrycker i vårt språk. Den egentliga frågan är därför vilka typer av mentala representationer påverkas av språk, till vilken grad och under vilka betingelser.

Läsa av hjärnan med hjälp av maskininlärningstekniker på hjärnavbildning

Föreliggande projekt syftar till att utforska sambandet mellan språk och tanke genom att använda nydanande metoder inom hjärnforskning. Tillämpningar av maskininlärningstekniker på hjärnavbildning gör det nämligen möjligt idag att läsa ut vilken information som olika hjärnaktivitetsmönster innehåller – vi kan därmed faktiskt läsa av hjärnan!

Med hjälp av dessa tekniker ställer jag följande fråga: När man jämför talare av språk som beskriver konkreta händelser på olika sätt i sina respektive språk, skiljer sig även deras representationer i hjärnan åt när de endast tittar på händelserna? Projektet fokuserar på rörelseverb dvs verb som beskriver rörelsesätt (t.ex. släntra, spurta, lunka). Denna typ av ord är intressanta: Å ena sidan är uppfattningen av rörelsesätt förankrad i vår grundläggande förmåga att uppfatta rörelse; å andra sidan finns det markanta tvärspråkliga skillnader i hur rörelse beskrivs.

Nederländska vs spanska

I projektet kommer jag att undersöka och jämföra nederländska, ett språk med många rörelseverb, och spanska, ett språk med betydligt färre rörelseverb. Efter att ha fastställt de exakta språkliga skillnaderna i rörelseuttryck mellan de båda språken kommer jag att bygga videostimuli som visar de typer av rörelsesätt som man skiljer mellan i det ena men inte det andra språket. Talare av nederländska och spanska kommer att titta på dessa videostimuli medan deras hjärnaktivitet mäts med funktionell magnetresonanstomografi (fMRI), en hjärnavbildningsteknik som mäter var saker i hjärnan sker.

Den fråga jag ställer mig här är huruvida hjärnaktivitetsmönstren som orsakas av att endast se på händelserna är mer distinkta för talare av språk som gör fler språkliga distinktioner mellan dem. Detta skulle tyda på att språket står i samband med hur vi faktiskt uppfattar världen. För att bättre förstå språkets roll kommer experimentet att utföras under två olika betingelser: antingen ska deltagare beskriva varje rörelsesätt efter att ha sett det (språkligt medierad representation) eller så ska de utföra en konkurrerande språklig uppgift som tar bort deltagarnas förmåga att beskriva rörelsesätten i språk (icke språkligt medierad representation). Jämförelse av dessa två betingelser kommer att klarlägga språkets kausala roll för våra mentala representationer.

Speglar vårt språk hur vi ser världen?

Projektet använder sig av nydanande metoder inom kognitiv neurovetenskap för att besvara en fråga som länge har fascinerat språkvetare, filosofer och psykologer: speglar vårt språk hur vi ser världen? Jag förväntar mig att tillämpningen av dessa metoder även kommer att kunna belysa många andra och nya frågor inom språkvetenskap, till exempel vad som sker när vi lär oss nya språk som beskriver världen med kategorier vi inte känner till från vårt modersmål (tänk på ordet ”lagom” för någon som lär sig svenska). Skapas då även ett nytt distinkt underliggande koncept i vår hjärna? Och är det samma koncept som det som infödda talare av svenska har?

____________________________

Finansiär

Projektet har beviljats 3 150 000 SEK av Vetenskapsrådet: Internationell postdok våren 2018.

Guillermo Montero-Melis

Guillermo Montero-Melis disputerade 2017 på sin avhandling Thoughts in Motion. The Role of Long-Term L1 and Short-Term L2 Experience when Talking and Thinking of Caused Motion. Han är postdok i tvåspråkighet vid Centrum för tvåspråkighetsforskning, Institutionen för svenska och flerspråkighet. Från och med augusti 2018 är han anställd vid och affilierad till Institutionen för lingvistik och SUBIC, Stockholm University Brain Imaging Centre .