Forskning i fonetik startade 1952 vid Stockholms högskola när två nya avdelningar etablerades, Fonetiska forskningslaboratoriet och Fonetiska övningslaboratoriet. Vid dessa avdelningar sysslade man inte bara med fonetik utan även med allmän språkvetenskap och pedagogiskt tillämpad språkvetenskap.

Initiativtagare och föreståndare för respektive avdelning var slavisten Birger Calleman och romanisten Max Gorosch. Lokalerna var till en början en lägenhet på Uggleviksgatan 11 som högskolan ägde. Här bedrevs uttalsundervisning eller, som det hette, "uttalsövningar med hjälp av magnetofonapparater" och Gunnar Fant, banbrytande forskare i talöverföring på KTH, hade en kurs i experimentell fonetik. Utrustningen, som med dåtidens mått var avancerad, bestod förutom av bandspelare av en ljudanpassad studio, avlyssningsplatser för språkinspelningar, mingograf och ljudspektrograf.