Tid: Torsdag 12 maj kl. 15-17
Plats: C307

Abstract

Föredraget fokuserar på innehållet i min avhandling (Andrén 2010).
Avhandlingens tema är gester hos barn mellan 18 och 30 månader och analysen bygger på longitudinella inspelningar av fem svenska barn som interagerar med sina föräldrar. Det stora flertalet studier som handlar om barns gester fokuserar på barn upp till omkring 20 månaders ålder (med relativt få undantag, som t.ex. Junefelt 1987, Gerholm 2007). Den tidigare forskning som finns har alltså huvudsakligen (men inte uteslutande) fokuserat på perioden innan talspråket kommer igång "på allvar", dvs gester som "pre-verbal communication". Mindre uppmärksamhet har ägnats åt vad som händer sen, vilket är synnerligen relevant att fråga sig eftersom man i forskning om gester hos vuxna ständigt betonar det nära förhållandet mellan gester och talat språk (Kendon 1980; McNeill 1992; 2005).
 
Alltså, på ett empiriskt plan ställer jag grundläggande frågor som:
Vilken typ av gester finner man hos barnen? Hur förändrar sig detta över den studerade periodens gång? Hur ser gesternas koordination med talat språk ut? Analyserna är av både kvantitativt och kvalitativt slag. Ett flertal utvecklingsmönster identifieras, varav många tycks vara relaterade till mönster i talspråksutvecklingen.
 
Utöver de empiriska frågorna så innehåller avhandlingen också en ganska omfattande diskussion av en rad konceptuella frågor av ännu mer grundläggande karaktär som t.ex.: Vilken typ av handlingar vill vi kalla för "gester"? Istället för att betrakta denna fråga som en binär distinktion mellan "gester" och "icke-gester" så förespråkar jag en mer detaljerad beskrivning av kroppsliga handlingar med semiotiska och kommunikativa kvalitéer i termer av nivåer, dvs olika (identifierbara) grader av komplexitet i olika avseenden snarare än tvådelade dikotomier. Detta synsätt appliceras på en rad olika egenskaper, som t.ex. nivåer av kommunikativ explicithet, semiotisk komplexitet, grader av konventionalitet, och så vidare. Jag argumenterar för att detta inte leder till en vagare beskrivning av "gester", utan tvärtom, en mer precis beskrivning. De konceptuella frågorna är relevanta, inte bara för förståelsen specifikt av barns gester, utan också när det gäller att förstå det kroppsliga uttrycksmediets karaktär mer allmänt.
Av särskild relevans är åtskiljandet av kommunikativa explicithet från semiotisk komplexitet, för det får konsekvensen att man kan uppmärksamma handlingar som är av förhållandevis låg semiotisk komplexitet, men som ändå är explicit kommunikativa. Exempel på detta är kommunikativa handlingar som innehåller hantering av objekt, vilka ofta faller utanför analyserna inom det fält som kallas Gesture Studies, men som är ett mycket frekvent förekommande fenomen i barns repertoarer.
 
Postseminarium med förfriskningar äger rum direkt efter seminariet i institutionens pentry.
Välkomna!
Ljuba Veselinova och Tove Gerholm