Professor Östen Dahl, Institutionen för lingvistik, Stockholms universitet, talar under rubriken "Tempus, evidentialitet och minne".

Tid och plats:

to 23 september kl. 15-17 rum C 307

Sammanfattning

Seminariet kommer att handla om relationen mellan mänskligt minne och
kategorier som tempus, aspekt, modus och evidentialitet. All språkligt
uttryckt information måste ha lagrats åtminstone kortvarigt i talarens
minne, men de händelser som vi minns i snävare mening måste ligga i
det förflutna, och kan därmed uttryckas med en dåtidskategori. Men i
majoriteten av världens språk finns det mer än ett sätt att referera
till förflutna händelser, och det intressanta är då om valet mellan
dessa sätt kan relateras till minnets struktur. Jag vill argumentera
för att begreppet "episodiskt minne" i betydelsen "minnet av specifika
självupplevda händelser och händelsekedjor" spelar en central roll för
detta val -- mera precist tenderar valet att bero på hur en händelse
förhåller sig till en prototyp som kan beskrivas som "en högt
individualiserad händelse som är väl etablerad i talarens episodiska
minne". Inom evidentialitet, som brukar sägas handla om den
evidens/informationskälla talaren har, skiljer man mellan direkt och
indirekt evidentialitet, där den förra innebär sensorisk evidens. I
minnestermer hämtas informationen ur det episodiska minnet.
Distinktioner mellan nära och avlägset förflutet kan också ges en
tolkning i minnestermer. Mest påfallande är att huvuddistinktionen
brukar vara mellan "idag" och "före idag"; något som kan relateras
till att vi under sömnen antas "konsolidera" de intryck vi fått under
den gångna dagen. Endast det som inträffat igår eller tidigare är
alltså "väl etablerat" i det episodiska minnet. En viktig kategori för
att markera dåtidsreferens i många språk är perfekt, och det är då
intressant att perfekt tenderar att utvecklas till (a) former som
uttrycker indirekt evidentialitet, (b) idagtempus, alltså i båda
fallen betydelser som avviker från den episodiska prototypen. Kan man
också tolka perfekts semantik i minnestermer? Man kan konstatera att
de typiska användningarna av perfekt som t ex "Fido har ätit upp
middagssteken!" inte fokuserar på händelser som vi hämtar ur minnet
utan snarare på resultatet i nutiden av händelsen ifråga. De diakrona
utvecklingarna kan då ses som förskjutningar i vilka aspekter av den
episodiska prototypen som är kriteriska för valet mellan olika former.

Välkomna!