Tid och plats: to 23 september kl. 15-17 rum C 307

Sammanfattning

Seminariet kommer att handla om relationen mellan mänskligt minne och kategorier som tempus, aspekt, modus och evidentialitet. All språkligt uttryckt information måste ha lagrats åtminstone kortvarigt i talarens minne, men de händelser som vi minns i snävare mening måste ligga i det förflutna, och kan därmed uttryckas med en dåtidskategori. Men i majoriteten av världens språk finns det mer än ett sätt att referera till förflutna händelser, och det intressanta är då om valet mellan dessa sätt kan relateras till minnets struktur. Jag vill argumentera för att begreppet "episodiskt minne" i betydelsen "minnet av specifika självupplevda händelser och händelsekedjor" spelar en central roll för detta val -- mera precist tenderar valet att bero på hur en händelse förhåller sig till en prototyp som kan beskrivas som "en högt individualiserad händelse som är väl etablerad i talarens episodiska minne". Inom evidentialitet, som brukar sägas handla om den evidens/informationskälla talaren har, skiljer man mellan direkt och indirekt evidentialitet, där den förra innebär sensorisk evidens. I minnestermer hämtas informationen ur det episodiska minnet. Distinktioner mellan nära och avlägset förflutet kan också ges en tolkning i minnestermer. Mest påfallande är att huvuddistinktionen brukar vara mellan "idag" och "före idag"; något som kan relateras till att vi under sömnen antas "konsolidera" de intryck vi fått under den gångna dagen. Endast det som inträffat igår eller tidigare är alltså "väl etablerat" i det episodiska minnet. En viktig kategori för att markera dåtidsreferens i många språk är perfekt, och det är då intressant att perfekt tenderar att utvecklas till (a) former som uttrycker indirekt evidentialitet, (b) idagtempus, alltså i båda fallen betydelser som avviker från den episodiska prototypen. Kan man också tolka perfekts semantik i minnestermer? Man kan konstatera att de typiska användningarna av perfekt som t ex "Fido har ätit upp middagssteken!" inte fokuserar på händelser som vi hämtar ur minnet utan snarare på resultatet i nutiden av händelsen ifråga. De diakrona utvecklingarna kan då ses som förskjutningar i vilka aspekter av den episodiska prototypen som är kriteriska för valet mellan olika former.

Välkomna!