« Tillbaka

Vår språkförmåga är unik för människan. Djur kan ha nog så komplexa kommunikationssystem men det verkar bara vara med mänskligt språk som man kan säga helt nya saker, saker man aldrig hört, och prata om saker som inte finns (till exempel ’älvan Mingo gillade Trollmåns nya hiphopmustasch’).

Man kan säga att den övergripande frågan för allmän språkvetenskap är vad språk egentligen är för nånting. Genom att använda en mängd olika infallsvinklar kan man hitta delar till pusslet. Man ser på språken som system, och på hur de varierar (och inte varierar) i världen; man ser på hur språk förändras över tid, och hur de påverkas av kontakt med andra språk; man studerar hur vi människor använder språket i socialt samspel; hur barns språk utvecklas; vad som händer i hjärnan när vi pratar och förstår språk; och mycket mer. Nedan berättas lite mer om några av dessa områden.

Om att jämföra språk, och om språk som system

När man tänker på språk tänker man ofta först och främst på orden, att saker heter olika på olika språk, och orden studeras också inom ASV: hur olika språk kan ha olika många ord för företeelser som t.ex. färger, hur vissa språk inte har ord för ’dit’ som inte samtidigt uttrycker åt vilket håll, t.ex. uppströms resp. nedströms; och hur betydelser förändras med tiden. Men det traditionellt största området är hur språkens struktur ser ut och hur strukturen skiljer sig mellan olika språk. Till exempel har svenska som bekant prepositioner ( bordet) medan andra språk kan ha postpositioner (estniska: laua peal), och ytterligare andra markerar liknande funktioner med kasusändelser (även estniska: linn-as ’i stan’). Man tittar också på hur olika strukturer samförekommer; till exempel är det vanligt att språk där verbet kommer sist i satsen har just postpositioner. En annan ingångsvinkel är hur vissa betydelser uttrycks i olika språk, som till exempel ägande; svenska har ’mitt hus’ och ’mitt ben’, men många språk har olika markering för saker man kan sälja eller ge bort (hus) och kroppsdelar eller släktingar som man inte blir av med lika lätt.

Språk förändras ständigt, och ett annat område rör hur det går till. Kan man räkna ut varifrån postpositioner kommer? Vad händer när språk talas nära varandra länge, hur påverkar de varandra? Till exempel finns vokalen ’ö’ i både svenska, tyska och franska, men är ovanlig utanför Europa. På liknande sätt är vår perfekt-konstruktion (som i ’har skrivit’), där ägandeverbet ’ha’ blivit hjälpverb, ovanlig i ett globalt perspektiv. Hur spelar antalet talare och språkets status in?

Språk i användning

Vi människor lär oss vårt språk från det vi är små, redan då i samspel med vår omgivning, och vi använder och utvecklar det genom hela livet. Vi använder det för att utbyta information, men vårt sätt att tala uttrycker också mycket annat som har med vår identitet och sociala roller att göra; man kan mer eller mindre medvetet visa att man är från något visst område, att man är ung och cool, manlig eller kvinnlig, artig eller dominant, osv. Vi pratar olika i olika situationer, och många faktorer spelar in.

Språk i hjärnan

Andra inriktningar studerar vad som händer i hjärnan när vi talar och när vi förstår språk; vilka processer som pågår, hur språkets olika beståndsdelar lagras i och hämtas från minnet, och hur dessa funktioner påverkas vid olika typer av skador, afasi med mera.

Eftersom språket är ett så komplext fenomen är studiet av det mycket tvärvetenskapligt, och det studeras också inom bl.a. antropologi, psykologi, biologi, och neurologi.